colonialbastards

Han tittar på henne, möter hennes blick, han ler, han känner att han ler, han har sin mask på sig och har lust att säga, vill faktiskt säga till henne, att han tror att han inte finns längre. Han undrar hur gammal hon är. Han vet att hon har sagt det, men han har glömt. Han tänker på hennes kropp under kläderna, vilket förstås hjälper. Det där med att bara få falla och bli mottagen varvat med att bara ta, ta det man vill ha, det hör ihop, det är hjälplöshet båda delarna, det är barnet, tänker han, det är det sista jag har av värde och det finns inte. Det är ingenting och det enda jag har.